Bintervada

Jahapp, efter att ha hört så mycket gott (eller ja, hört lite från en person egentligen) om simning så tänkte jag att jag skulle ge det ett försök. Idag när jag hade en så pass slapp dag i skolan fick det bli. Tog simgrejerna och hoppade i bilen och körde till Mariebad. Vänligt blev jag påmind av tanten i kassan att:
"du vet väl att man inte får ha någon typ av simshorts sen?" sade hon och pekade på en skylt med simshorts med ett stort rött sträck över.
(jo tack, det har man väl inte missat... tänkte jag) "nejdå, heh, det är lugnt"
Åh herregud vad de måste hata simshorts på det där stället alltså. Det ingår säkert i utbildningen att hjärntvätta personalen till speedosälskande vattenpoliser.

Istället för att simma en viss sträcka bestämde jag mig för att simma en viss tid p.g.a. mitt guldfisksminne. Jag skulle nämligen aldrig kunna hålla reda på hur många längor jag simmat efter ett tag. Faktum var att jag försökte men tappade bort mig någonstans runt 200 meter, då jag hade tänkt på alltför mycket annat; till exempel hur länge till jag skulle orka tackla de kaskader av vågor som tävligssimmaren på banan bredvid så nonchalant orsakade. Men i och för sig, han var ju tävlingssimmare och jag var bara en liten inkräktare på hans revir. Att hans tävlingssimmarvågor gjorde att jag råkade inhalera vatten istället för luft några gånger är väl något man får räkna med när man simmar så nära en tävlingssimmare helt enkelt.

Fan, jag kände mig som ett blåbär när jag enbart körde bröstsim. Problemet är att jag har lite svårt för det där med koordination. Jag blir alltid för hetsig när jag ska crawla och vill slå nytt världsrekord på 25 meter och därför glömmer att andas eller så kommer jag faktiskt ihåg att andas men då istället glömmer att jag har ansiktet under vatten.

Nåja, efter att en lång halvtimme av bröstsim på Bana 2 bestämmer jag mig för att gå till det gamla hederliga äventyrsbadet. Besöket inleds med en visit i bubbelpoolen där jag satt med en äldre tjock dam i cirka 5 minuter och försökte att titta på allt annat än henne medan hon försökte att titta på allt annat än mig. Efter den sociala påfrestningen kände jag att det var dags att glida runt lite i själva badet. En given destination där är ju utomhusdelen, där det blåste storm och regnet piskade. När jag var ensam där ute spejade jag mot lemland och slemmern. Det var riktigt ruskväder, perfekt för ett dopp i havet tänkte jag. Efter att ha smakat lite på idén gjorde jag slag i saken. Upp ur den trygga bassängen och så började jag rusa mot havsbadsbryggan. Efter cirka 10 meter var MPMPP redan ett faktum. Vad som kändes som en kilometer senare var jag framme vid utebadsbryggan. Den gungade vilt och var upplyst av endast ett fåtal lampor. Det hela kändes inte särskilt tryggt och jag stod och huttrade bakom ett hörn som fick agera vindskydd medan jag velade.

Iförd endast mina speedos (av märket Speedo) tassade jag försiktigt ner på den gungande bron. Lite doppade jag foten i vattnet först och konstaterade att det var precis så jävla svinkallt som jag hade trott. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga, kastade det åt tjottaheiti, och gick sedan i. Det kan jag ju säga iallafall, att känslan var inte lyxig, nej, den var förbanna allt utom lyxig. Man var helt enkelt på en plats där inte människokroppar var ämnade att befinna sig. Påväg tillbaka var inte kylan påtaglig på samma sätt som tidigare längre. Jag hade i princip tappat känseln, förutom för regndropparna, för dom, å andra sidan, kändes som små nålar mot huden. Och då snackar vi inte lyxiga akupunkturnålar. Det enda goda jag kommer på nu som jag har att säga om upplevelsen var att "det kändes så lyxigt efteråt". Man kunde i princip konstatera att man fortfarande levde, och man uppskattade värmen mer än vanligt i bubbelpoolen och bastun. Superlyxigt med andra ord.


Jag, påväg mot betydligt behagligare vatten.

I omklädningsrummet när jag precis var påväg därifrån kom det in en man med sin son. Mannen i fråga såg skitmycket ut som Thom Yorke, fast hade en mer avlång form på sitt huvud. Jag spanade förstås in honom när han var så lik, och när jag kollade honom i ansiktet blinkade han t.o.m. åt mig på ett sätt som liknade Thom Yorke i No Surprises-videon. Jätteläskigt, men coolt. Vet någon vem denna Yorke-kopia är, eller har någon åtminstone sett honom förut?

När jag kastat på mig alla kläder tog jag kassen i handen och traskade ut i strumplästen, tog skorna från skoställningen, och gick och satte mig i bilen. Jag startade bilen och tryckte igång lite underbar musik. Jag var avslappnad. Det var skönt. Jag kände fortfarande att något luktade klor. - Hemtrevligt, tänkte jag.

Mariebad, - vi lär ses igen.

Kommentarer
Postat av: Simon Pellas

det måste vara den mest poetiska beskrivningen jag någonsin har hört om Mariebad :)

2008-11-19 @ 16:15:42
Postat av: mangi

epic

2008-11-19 @ 22:17:53
Postat av: skriv

Du ska skriva! Se till att få så mycket du bara kan av dina lärare i svenska! Be dem förklara VARFÖR saker du skriver är fel, pressa dem lite. De blir bättre lärare om de fattar att du har ambitioner... Det som skiljer en bra skribent från en dålig är att den ena vill utvecklas, alltså lära av sina misstag... Jag har aldrig läst om ett badhusbesök med sådant intresse! Helt fantastiskt bra skrivet!!!

2008-11-20 @ 21:24:28
Postat av: Adam S

+1, typ

2008-11-20 @ 22:58:32
Postat av: O

Gud vilka hyllningar. "Iförd endast mina speedos (av märket Speedo) tassade jag försiktigt ner på den gungande bron". :D:D

2008-11-21 @ 01:46:13
Postat av: Marcus

Oj, jag tackar allra ödmjukast allihopa :) Jättekul att få respons! Ge mig gärna konstruktiv kritik också!



skriv - Först och främst vill jag tacka så mycket för de varma orden! Dock förstod jag inte riktigt vad du menade med biten om mina lärare. Om du ser det här skulle det vara kul om du kanske kunde förklara det lite mer ingående eller omformulera dig lite?

2008-11-21 @ 17:16:59
URL: http://christopherb.blogg.se/
Postat av: skriv igen

Jag är övertygad om att du kan tyda en innebörd i det jag skrev och jag vill egentligen heller inte begränsa dig med mina snäva tolkningar av hur mycket man kan få ut av en lärare...

Vad gör du med de texter du får tillbaka rättade från en lärare? Lär du dig något på dina misstag? Anser du att du har gjort misstag? Får du konstruktiv (alltså uppbyggande) kritik av dina lärare? Om inte, vill du ha det? Kan du kräva det? Hur kan du kräva det? Vad man får ut av sin skolgång är ju helt upp till en själv. Och man behöver inte "få ut något" hela tiden. Men kanske i något ämne? Kanske under någon tidsperiod? Kanske av någon?

Du grejar det här utan mina omformuleringar.. Jag slutar nu.

2008-11-21 @ 17:54:17
Postat av: fia

hahaha, aaah vad underbart :D

2008-12-26 @ 18:57:46
URL: http://sofia267.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0